Du är här: Hem » Fästingplågor » Artiklar » Borrelia

Borrelia-utslag från fästing

Borrelia

Borrelia är en infektionssjukdom som man kan drabbas av efter ett fästingbett. Sjukdomen kan ge många olika symtom från hud, hjärna, leder och nervsystem.

Borrelia får man av en infektion från en mikroorganism som överförs från en blodsugande fästing.

Varför får man borrelia?

Borrelia får man av en infektion från en mikroorganism som överförs från en blodsugande fästing. Fästingen sitter i högt gräs eller liknande och väntar på att en potentiell värd ska vandra förbi.

Om du får en fästing har den oftast satt sig på ett varmt, fuktigt och mörkt ställe på din kropp, till exempel i ljumsken eller i armhålan, men den kan också sätta sig på andra ställen. När fästingen har hittat en passande plats på din kropp, sticker den sin sugsnabel i dig. Den är en parasit som lever på ditt blod.

Oftast lämnar fästingen dig efter ett tag, eller så tar du bort fästingen utan att det händer något mer. Men ibland bär fästingen på en bakterie, Borrelia burgdoferi, i sitt matsmältningssystem. Denna bakterie kan överföras till dig och du smittas då med borrelia.

Vilka symtom ger borrelia?

Ofta upptäcker man fästingen som det första tecknet på att något är fel, men ibland märker man inte att man har blivit biten av en fästing. Även om man har blivit biten är det inte säkert, eller ens sannolikt, att man får borrelia.

Den första varningssignalen är ofta ett rött område runt stället där fästingen bet. Området blir gradvis större och större och har ofta ett blekt parti i mitten. Tillståndet kallas erythema migrans och kan även förekomma på andra ställen på kroppen än just där fästingen bet. En del människor får många sådana fläckar. Det tar ofta mellan en och fyra veckor från att man blivit biten, till att man utvecklar erythema migrans.

Samtidigt som man får erythema migrans känner vissa sig trötta, får huvudvärk, lätt feber, led- och muskelsmärtor, samt svullna lymfkörtlar.

Speciellt hos äldre kvinnor kan permanenta hudförändringar utvecklas i närheten av det ställe som fästingen bet. Förändringarna visar sig som svullnader och en blå- eller rödfärgad missfärgning i huden. Det går ofta flera år mellan fästingens bett och att detta fenomen, som kallas arcodermatit, visar sig.

Kan man få andra symtom?

En sjättedel av dem som får borrelia utvecklar så kallad neuroborrelia en vecka, eller upp till fem månader, efter bettet. Symtomen på detta är mycket varierande. De börjar ofta med ont i ryggen, vanligen mellan skulderbladen och i nacken och påminner om diskbråck.

Smärtan blir värre nattetid och många får även smärtande känselstörningar i området. En till fyra veckor efter att smärtan uppkommit kan man få en förlamning som speciellt drabbar ansiktsnerven.

Neuroborrelia kan också visa sig som en hjärnhinneinflammation, meningit, med feber, huvudvärk och stelhet i nacken. I några få fall kan sjukdomen bli långvarig och långsamt förstöra nervsystemet med förlamning, nedsatt hörsel och en utveckling av demens som följd. Neuroborrelia kräver därför omedelbar behandling och ofta läggs patienten in på sjukhus.

Ledbesvär efter fästingbett

I Sverige förekommer bara några få fall av inflammation i leder, så kallad lymeartrit. Inflammationen ger symtom några få dagar, eller flera år, efter man blivit biten, och visar sig som smärtor och uppsvullnad av leder.

Ofta gäller det en enda led och bara i mycket få fall drabbas fler än tre leder. Knäleden är den led som är mest utsatt efter det kommer axel, armbågar, fötter och höfter. Utan behandling går svullnaden ner inom en till fyra veckor, men den kan återkomma efter månader eller år.

Dessutom kan borrelia visa sig som hjärtmuskelinflammation, myokardit, med störningar i hjärtrytmen som symtom, eller som hjärtsvikt.

Vad kan man göra för att undvika borrelia?

  • Om man går i högt gräs eller buskage kan man stoppa byxorna innanför strumporna
  • Kolla dig själv och dina barn och ta bort eventuella fästingar
  • Var uppmärksam på symtom och vänd dig till läkare vid minsta tveksamhet

Diagnos

Ofta är det ett fästingbett, följt av något av de tidigare nämnda symtomen, som gör att läkaren kommer att tänka på borrelia. Diagnosen erytema migrans ställer läkaren utifrån sjukdomshistorien och utslagets karakteristiska utseende.

För att vara mer säker kan läkaren ta ett blodprov, för att undersöka om du har producerat antikroppar, kroppens motgift mot främmande ämnen, mot borrelia. Antikropparna kan oftast påvisas två till fyra veckor efter smittan, men ibland kan det ta upp till åtta veckor. Det finns alltså en risk att man har borrelia, även om blodprovet är negativt. Ett positivt svar betyder inte alltid att man har smittats nyligen, eftersom antikropparna stannar i blodet flera år efter smittan. Tyvärr är antikroppstestet inget perfekt blodprov - det är ofta positivt även om patienten inte är smittad.

Om din läkare misstänker att du har neuroborrelia blir du inlagd och det görs en undersökning av din ryggmärgsvätska för att ta reda på om det finns borrelia i nervsystemet.

Vid kronisk neuroborrelia kan man komplettera undersökningen genom att genomföra en datortomografi eller magnetkameraundersökning.

Följder

Med snabb och tillräcklig behandling kommer erythema migrans, och därmed sjukdomen, ofta att gå tillbaka efter cirka två veckor. Även utan behandling kommer de flesta som drabbas av borrelia att bli friska utan att få några bestående men. Behandling minskar dock risken för att man ska få symtom i nervsystem och leder senare.

Har man fått symtom från nervsystemet, lederna eller hjärtat, kan det ta upp till två, tre år innan man blir av med dessa. I några fall utvecklas en kronisk sjukdom med varaktiga men. Den kan komma flera år efter att man har blivit biten av en fästing.

Behandling av borrelia 

På tidigt stadium är det ofta tillräckligt med antibiotikatabletter under tio dagar. Om du har utvecklat symtom från andra organsystem blir du inlagd och behandlad med antibiotikainjektioner.

Uppdaterad den: 2010-06-03

Författare: Ole Davidsen, specialistläkare och Court Pedersen, professor, överläkare medicine dr.

Uppdaterare: Sven Britton, professor, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna