Medicinsk behandling vid depression

Vid tidigt upptäckt och lättare depression kan det räcka med enbart samtalsbehandling, eventuellt i kombination med något sömnförbättrande läkemedel. Men vid svårare depression kan det även bli aktuellt med medicinsk behandling.

Oftast behöver emellertid också den tidigt upptäckta eller lättare depressionen behandlas med medicinsk behandling för att inte den inte ska förvärras över tiden och för att undvika onödigt lidande för patienten.

Vid en medelsvår eller svår depression väljer läkaren ofta att kombinera samtalsterapi med en medicinsk behandling.

Det finns flera grupper av läkemedel med vetenskapligt dokumenterad effekt på depression.

Några generella drag hos medicinsk antidepressiv behandling

Det finns olika typer av läkemedel mot depression. Några drag gör sig gällande för all medicinsk antidepressiv behandling.

Behandlingstid : Full verkan inträder normalt först efter 4-6 veckor. Ses ingen effekt efter påbörjad behandling kan det vara nödvändigt att öka dosen av det utskrivna preparatet, byta till ett annat eller eventuellt kombinera olika preparat. Även om patienten tillfrisknar ska vederbörande fortsätta behandlingen en längre tid för att förhindra snabbt återfall. Vid en depression medicinerar man minst sex månader, men vid uppprepade depressioner i flera år.

Verkningsmekanismer: Gemensamt för verkningsmekanismen är att alla preparat ökar aktiviteten i vissa nervbanor i hjärnan, vilka använder serotonin eller noradrenalin som signalämnen.

Biverkningar: Ett problem med antidepressiv medicin är biverkningarna. Nedanför nämns de viktigaste och vanligaste.

Handelsnamn och medicingrupp: Alla mediciner har en kemisk beteckning, men saluförs ofta under olika handelsnamn. Ett bestämt preparat kan därför säljas under flera olika namn.

Antidepressiva läkemedel indelas i olika grupper enligt deras verkningsmekanismer. Bakgrunden för indelningen är inte viktig, men kan vara praktisk att känna till, då olika grupper kan ha olika biverkningar.

Olika typer av preparat är tricykliska antidepressiva, SSRI-preparat ("lyckopiller"), MAO-hämmare, andra medel och litium.

SSRI (specifika serotoninåterupptagshämmare) - även kallade lyckopiller

SSRI är en förhållandevis ny ämnesgrupp som har använts från början av 1980-talet. De kallas populärt lyckopiller. Medicinerna gör inte människan lyckligare men de hjälper genom att höja ett sjukligt sänkt stämningsläge till en mer normal nivå.

Verkningsmekanismer: SSRI verkar genom att hindra att serotonin återupptas i nervcellerna och medför således att en större mängd serotonin finns där signalerna i hjärnan överförs.

Biverkningar: De kan variera något mellan de olika preparaten, men de vanligaste är :

  • Illamående och eventuellt kräkningar i början av behandlingen, Man skall därför alltid ta läkemedlen tillsammans med mat.
  • Sömnbesvär. Det är därför oftast bäst att ta läkemedlen på morgonen
  • Viktökning
  • Sexuella störningar (nedsatt lust, utebliven orgasm och försenad utlösning)

Till skillnad från de klassiska (tricykliska) antidepressiva läkemedlen har SSRI-preparat en mycket avgränsad (selektiv) verkan på hjärnans signalsystem och därför är biverkningarna relativt små. SSRI-preparaten är däremot möjligen, på grund av den selektiva verkan, mindre verkningsfulla vid riktigt svåra depressioner.

Exempel på SSRI-preparat är serotoninökande medel (selektiva serotoninåterupptagshämmare) som tabletter och mixtur.

Tricykliska antidepressiva och MAO-hämmare - de klassiska medlen mot depression

Tricykliska antidepressiva: Imipramin blev registrerat som läkemedel mot depression 1958 och under efterföljande år utvecklades talrika kemiskt besläktade läkemedel. Dessa så kallade tricykliska antidepressiva var fram till början av 1990-talet så gott som de enda använda läkemedlen mot depression.

Verkningsmekanismer: De verkar i olika grad både på det serotonerga och adrenerga system i hjärnan. Till skillnad från de nyare antidepressiva medlen påverkar de tricykliska antidepressiva också flera andra signalsystem i hjärnan - de är mindre specifika. Läkemedlen är utomordentligt effektiva - mer än 70 procent av de behandlade blir friska efter en månads behandling.

Biverkningar :

  • Blodtrycksfall och som följd yrsel (man ska resa sig långsamt från sittande eller liggande ställning),
  • Muntorrhet
  • Förstoppning
  • Urineringsbesvär
  • Viktökning
  • Hjärtrytmstörningar, vilket har gjort det svårt att behandla deprimerade äldre och hjärtsjuka.

För att att kunna dosera läkemedlen riktigt (stor verkan utan biverkningar), är det tillrådligt att avläsa blodets läkemedelsinnehåll (terapistyrning). Den optimala dagliga dosen varierar inom vida gränser hos olika patienter.

De tricykliska antidepressiva är fortfarande den mest utbredda medicinska behandlingen vid svår depression.

MAO-hämmare

Monoaminooxidas-(MAO)-hämmarna tillhör också de klassiska antidepressiva läkemedlen och har varit kända sedan 50-talet.

Verkningsmekanismer: Hämmar nedbrytningen av serotonin och noradrenalin i hjärnan.

Biverkningar: Preparaten har endast få biverkningar:

  • nedsatt blodtryck, vilket kan medföra yrsel.
  • sömnbesvär kan förekomma

Det största problemet är att vid kombinerat intag av föda som innehåller tyramin eller om patienten använder annan medicin som påverkar hjärnans signalämnen, kan en mycket kraftig blodtrycksstegring uppstå. Detta tillstånd kräver snabb behandling av läkare eller på akutmottagning.

Patienter under behandling med MAO-hämmare får inte äta ost, marinerad sill eller vindruvor. Man får inte heller dricka rödvin.

MAO-hämmare har lång verkningstid och är fortfarande är aktiva 14 dagar efter att man har avslutat behandlingen.

Eftersom läkemedlen medför stora olägenheter för patienten så finns dessa mediciner endast som licenspreparat i Sverige, det vill säga att de kan användas endast efter särskild ansökan och i utvalda fall.

Exempel på preparat är monoaminooxidas-hämmare med lång verkningstid [Irreversible, non-selektiv MAO-hämmare] som tabletter.

RIMA (Reversibla MAO-hämmare):

Verkningsmekanismer: Dessa verkar principiellt som MAO-hämmarna, men har kortare verkningstid.

Biverkningar:

  • De ger inte så kraftiga biverkningar som MAO-hämmarna om de kombineras med andra läkemedel. Biverkningar i övrigt: muntorrhet, yrsel och huvudvärk.

Exempel på preparat är monoaminooxidas-hämmare med kortare verkningstid [Reversibla, selektiva MAO-hämmare] som tabletter.

Andra antidepressiva medel

NaSSA (Noradrenergt och specifikt serotonergt verkande antidepressiva)

Verkningsmekanismer: Hämmar noradrenerg mottagarmolekyl (receptor) på första nervändan vilket medför att större mängd noradrenalin samlas där signalerna överförs i hjärnan.

Biverkningar:

  • Dåsighet, muntorrhet och ökad aptit.

SNRI (Serotonin-noradrenalin-återupptagshämmare)

Detta är ett nytt preparat som har varit på marknaden endast under några få år.

Verkningsmekanismer: De verkar genom att hämma återupptag av serotonin och noradrenalin i nerverna, vilket leder till ökad mängd signalämnen på de ställen i hjärnan där signaler överförs.

Biverkningar:

  • Illamående
  • Yrsel
  • Muntorrhet
  • Lätt blodtrycksökning

NARI (Selektiv noradrenalin-återupptagshämmare)

Verkningsmekanismer: Hämmar återupptag av noradrenalin i nerverna och gör således att mer noradrenalin finns där signaler överförs.

Biverkningar:

  • Muntorrhet
  • Förstoppning
  • Svettning
  • Sömnlöshet

Exempel på preparat är noradrenalin-ökande medel (Selektiv noradrenalin-återupptagshämmare) som tabletter.

Litium - förebygger nya anfall av depression eller mani

Litium är inte något egentligt antidepressivum, men det kan användas som det i kombination med andra antidepressiva. Det används huvudsakligen till att förebygga nya anfall av depression eller mani. Mängden av litium i blodet ska kontrolleras noga, vilket betyder att blodprov tas var tredje till var sjätte månad.

Verkningsmekanismer : Påverkar sannolikt frisättningen av transmittorsubstanser via påverkan på intracellulära strukturer

Biverkningar:

  • Nedsatt funktion hos sköldkörteln, vilket ger nedsatt ämnesomsättning
  • Nedsatt njurfunktion
  • Viktökning
  • Skälvande händer
  • Ökat vätskeintag, vilket ger ökad urinproduktion

Exempel på preparat är litiumsalt som tabletter.

Uppdaterad den: 2006-11-02

Författare: Henrik Dam, överläkare, dr. med. och John Theilmann Larsen, leg.läkare, PhD-stipendiat

Uppdaterare: Stina Nordqvist, journalist