Cancer i tjocktarm och ändtarm

Denna cancerform uppstår som resultat av förändringar i slemhinneceller i tarmen. Sjukdomen kan behandlas med operation, ibland kompletterat med cellgift och strålning.

Orsaker

Det finns knappast något tvivel om att förekomsten av cancer i tjocktarmen och ändtarmen har samband med kost- och miljöfaktorer. Vi vet ändå mycket lite om orsakssammanhangen, och medan förekomsten av till exempel cancer i magsäcken har minskat med två tredjedelar de senaste årtiondena, har cancerfallen i tjock- och ändtarm inte minskat alls.

Sjukdomen är sällsynt före fyrtio års ålder, men kan uppstå hos alla. Medelåldern vid diagnos är cirka 70 år.

Man menar idag att en så kallad "slaggfattig" kost, med lite fibrer men högt innehåll av raffinerade sockerarter, främjar utvecklingen av cancer i tarmsystemet. Man vet inte varför, men kanske är det för att den ”slaggfria” kosten tar längre tid på sig att passera genom tarmsystemet. Kontakten mellan eventuella cancerframkallande ämnen i kosten och slemhinnan förlängs så att sjukdomsrisken ökas.

”Slaggrik” kost innehåller däremot mycket fibrer. Därför är det bra om kosten till stor del utgörs av grovt, fiberrikt bröd och färska grönsaker och frukt, medan man drar ned på fett och sötsaker.

Förutom kosten finns det en rad sjukdomar som kan öka risken för cancer i tjock- och ändtarmen, som till exempel tarmpolyper och kronisk tjocktarmsinflammation, IBD (ulcerös kolit och Crohns sjukdom).

Symtom

Symtomen vid cancer i tjocktarmen kan vara svaga och smygande. Trötthet och aptitlöshet med viktminskning förekommer (liksom vid många andra sjukdomstillstånd). Förändrade avföringsvanor är en viktig varningssignal. Några får förstoppning medan andra får diarré och ytterligare andra får omväxlande avföringsvanor. Blod i avföringen är en annan viktig varningssignal.

Ju högre upp i tjocktarmen förändringen sitter desto mindre märker man av den. Har du tryckande smärtor kan det vara ett begynnande tecken. Avföringen påverkas mer sällan, men blod i avföringen kan vara tecken på cancer.

Det är vanligare med avföringssymtom om tumören sitter längre ned i tarmen. Blod- och slemavgång är typiskt och smärtorna är närmast kolikaktiga, men om man kan avge gaser och avföring kan symtomen lindras.

Om tumören sitter allra längst ner i ändtarmen tillkommer ofta flera lokala symtom. Till exempel kan man känna ett ökat behov av att gå på toaletten, något som dessutom kan göra ont. Smärtorna sträcker sig ofta ned mot ändtarmsöppningen. Blod- och slemavgång kan ses både i samband med avföring och mellan avföringarna.

I en del fall uppträder även hemorrojder. De kan vilseleda dig att tro att endast dessa är problemet.

Diagnos

Om man misstänker cancer kommer läkaren både att behöva undersöka ändtarmsöppningen och sista delen av tjocktarmen med ett finger (per rectum) och ”titta in” i en större del av tjocktarmen, så kallad koloskopi. Andra undersökningar, till exempel rektoskopi och kan också vara nödvändiga.

Behandling

Den viktigaste behandlingen är operation, och två av tre patienter behandlas idag så tidigt att man kan ta bort tumören helt, samtidigt som man kan konstatera att cancern inte har spridit sig till andra organ, som till exempel levern.

Vilken teknik som används vid operationen beror bland annat på tumörens storlek och placering.

I vissa fall räcker det med att ta bort tarmens sjuka del, medan man i andra fall för ut ett stycke tarm utanför huden, så kallad kolostomi.

Om tumören sitter lågt i ändtarmen är det i regel nödvändigt att, förutom att ta bort denna, stänga ändtarmsöppningen och föra tjocktarmen ut på magen (stomi).

Ofta kompletteras med strålbehandling och/eller cellgifter.

Goda råd

Om man har haft symtom flera dagar i sträck med slem- eller blodavgång, eller har märkt andra förändringar i avföringen inom samma tidsperiod, bör man kontakta läkare. Ju äldre man är desto viktigare är det att snabbt ta kontakt med läkare.

Prognos

För många verkar kolostomi avskräckande, men lyckligtvis är tekniken idag så god och påsarna så effektiva att de flesta snart lär sig att leva med det.

Nya undersökningar har visat att vissa patienter mår bra av medicinsk behandling efter operationen.

Uppdaterad den: 2012-07-19

Författare: Erik Fangel Poulsen, specialistläkare

Uppdaterare: Mikael Lördal, Överläkare och sektionschef Gastroenterologi på Gastrocentrum Medicin, Karolinska