Du är här: Hem » Barn » Artiklar » Kolik hos spädbarn

Kolik hos spädbarn

När ett spädbarn får kolik vänds familjelivet helt upp och ned under den tid koliken varar. Det kan vara en tung belastning att stå hjälplös med ett spädbarn som gråter otröstligt. Med det finns en del enkla saker som du kan göra.

En del av dem hjälper kanske barnet, och en del hjälper dig som förälder. Bara insikten om att kunna göra något, att ha något att välja på, kan hjälpa.

Kom alltid ihåg: Koliken går över!

Vad är kolik?

Det stora problemet med kolik är att man inte vet vad det är. Det finns flera olika teorier, men ingen av dem har ännu varit övertygande. Med detta menar man att ingen av dem har lett till en bra behandlingsmetod, och detta trots att 10-15 procent av alla barn drabbas av kolik.

Den vanligaste teorin utgår ifrån att det är en överaktivitet i barnets tarmar, som genom sina snabba rörelser leder till något som liknar en sorts tarmkramp. Enligt en annan teori är tarmrörelserna kan vara för långsamma, så att tarmluften samlas och ger barnet magsmärtor när luften utvidgar tarmarna. Åter andra tror att kolik har något att göra med hur snabbt barnet äter, att det äter för mycket, eller att det sväljer för mycket luft och inte rapar tillräckligt. Ungefär 30 procent har en komjölksöverkänslighet och det kan räcka med att mamma dricker komjölk om barnet är helammat.

Hur vet du att ditt barn har kolik?

Kolik kan kännas igen på en rad karakteristiska tecken:

  • Koliken börjar under de första två till fyra veckorna av barnets liv, och brukar kvarstå i cirka tre månader.
  • Det förekommer högljudd gråt, ofta i ett par timmar i taget. Barnet är otröstligt och perioderna inträffar ofta vid samma tid på dygnet, och återkommer en till två gånger per dygn.
  • Barnet har magsmärtor, drar fötterna upp under sig och knyter händerna.
  • Några barn har högljudda kurranden från magen och mycket tarmluft.

Försäkra dig om att det inte är något annat än kolik som orsakar barnets problem. Högljudd, långvarig och otröstlig gråt ska alltid undersökas innan ni accepterar att det är kolik barnet lider av.

Andra sjukdomar som kan ge högljudd, långvarig gråt är till exempel tarmvred, en inklämd testikel eller överförd smärta från något annat organ. Om du är tveksam till vad det kan vara, ska du alltid kontakta en läkare.

Lindras koliken om modern äter en annan kost?

En teori bygger på att koliken orsakas av eller förvärras om modern äter mat som stimulerar produktionen av luft.

Mat och dryck som producerar mycket luft är:

  • Apelsinjuice
  • Grönsaker, framför allt lök och kål
  • Frukt, till exempel äpplen och plommon
  • Starkt kryddad mat
  • Choklad, kaffe, te och andra koffeinhaltiga drycker

Det enda man kan göra är att prova sig fram. Prova en sak i taget och se om barnets kolik förändras. Det är bäst att låta två dagar gå mellan varje ny sak du äter, så att du säkert vet vad det är barnet reagerar på.

Vad kan du själv göra för kolikbarnet?

Eftersom det inte finns någon enkel förklaring till vad kolik är, finns det inte heller ett enstaka råd som hjälper. Men det finns många små råd som kan vara värda att prova. Många kolikbarn blir lugnare om de gungas fram och tillbaka, till exempel i en vagga, i en gungstol eller i ditt knä. Andra barn hjälps av att bäras i en sele på magen. Då hjälper de små vaggande rörelserna och värmen från den vuxnes kropp.

I samband med kolikbarnets måltider kan du prova:

  • Att ge maten långsammare.
  • Att låta barnet rapa ofta.
  • Att låta barnet sitta upprätt medan det äter.
  • Om du ammar, prova att utesluta alla mjölkprodukter under några dagar.

Om ditt barn får mjölkersättning, kan det vara bra att byta till ett annat märke som inte är baserat på komjölk, för att se om det ger effekt. Prata med BVC eller din barnläkare.

Kolikbarn kan ibland lugnas av musik eller av monotona ljud. Det finns föräldrar som upplevt att deras kolikbarn blivit lugna om de startat dammsugaren eller kört en sväng med bilen. Det kan vara en bra idé att sjunga för barnet. Detta lugnar också föräldrarna, då man känner att man gör något för barnet.

Under senare år har man upptäckt att det finns kolikbarn som har blivit hjälpta av massage. En lätt massage på barnets nakna mage kan kanske minska smärtorna och hjälpa barnet att släppa sig. När du masserar barnets mage är det viktigt att du gör det med lätta cirkelrörelser, från vänster till höger (om du står vid barnets fötter). Orsaken till att det ska ske i den riktningen är att tjocktarmen ligger på det hållet inuti barnets mage och att du därmed stimulerar tarmen att röra sig i rätt riktning, så att barnet kan släppa ut luften.

För några barn hjälper det att svepa in dem tätt i ett täcke eller att hålla dem fast omslutna.
Det finns inget effektivt läkemedel mot spädbarnskolik. Semper magdroppar (laktobacillus Reuteri) ges 5 droppar dagligen och eventuell effekt nås efter 1-2 veckor. Minifom har ingen säkerställd effekt på spädbarnskolik.

Prova dig fram och fråga en BVC-sjuksköterska om råd om du har några funderingar.

Hur klarar du av att ha ett kolikbarn?

Det är en stor belastning att ha ett kolikbarn. Bara känslan av att barnet har så ont att det gråter i timtal och är otröstligt, är förfärlig att uppleva för alla föräldrar.

Kom dock ihåg att barnet är friskt och att det inom ett par månader växer ifrån koliken. Koliken har ingen inverkan på barnets utveckling.

Du måste också ta hand om dig själv under denna svåra period. Det kan vara nödvändigt att som föräldrar till ett kolikbarn turas om att ta hand om barnet i perioder, så att den ena föräldern hinner vila under tiden. Det kan också vara nödvändigt att kalla in vänner och släktingar som förstärkning ibland. Det är bättre att be om hjälp än att knäckas av ansträngningen.

Det kan också vara en hjälp att få prata om hur svårt det är att vara förälder. Prata med varandra om hur frustrerade och besvikna ni känner er över att den romantiska spädbarnstiden inte alls blev som ni föreställt er. Prata också med varandra om den oförklarliga och ologiska skuldkänsla som ni upplever. Ni är ju inte skuld till koliken! Det kan också vara till stor hjälp att prata med andra föräldrar som har upplevt detsamma som ni. Om ni inte själva känner någon så kan BVC-sjuksköterskan kanske förmedla kontakten.