Nässelfeber (urtikaria)

Nässelfeber yttrar sig som ett eller flera blekröda till röda utslag och liknar den hudreaktion som uppstår efter kontakt med brännässlor (urtica är det latinska ordet för nässla).

Bakgrund

Nässelfeberns utslag kan variera i form och utbredning, från små så kallade kvaddlar (rödaktiga utslag) till större sammanhängande områden. Utslagen kliar våldsamt och försvinner som regel inom något dygn. Nässelfeber kan uppträda en enstaka gång eller i skov flera dagar i rad återkommande, ibland under långa perioder (månader).

Nässelfeber beror på en frisättning av histamin och andra irriterande ämnen som får hudens blodkärl att öppna sig så att blodvätska sipprar ut i huden. Histaminet frisätts från mastceller ("allergiceller") i huden som en reaktion på något man inte tål.

Själva utslagen beror på en lokal vätskeansamling i huden (ödem). I svåra fall föreligger ödem även på andra ställen på kroppen (exempelvis läppar, tunga och händer). Dessa kallas angioödem.

Symtom på nässelfeber

  • Nässelfeber debuterar oftast med en irriterande klåda.
  • Efter en kort tid utvecklas de kvaddlar, se ovan, från små knoppar till större sammanhängande ytor.
  • Kvaddlarna håller vanligtvis i sig i två-tre timmar varefter de försvinner. Ofta följs de av kvaddlar på ett nytt ställe.

Olika typer av nässelfeber

Nässelutslag indelas efter orsak och efter om den är tillfällig eller kroniskt återkommande. ”Kroniska” nässelutslag talar man om när tillståndet varar längre än två månader.

Akut nässelfeber

Nässelfeber kan bryta ut efter förtäring av viss mat som man är allergisk mot (till exempel ägg, nötter och skaldjur), av vissa mediciner (speciellt NSAID (antiinflammatoriskt), antibiotika och ACE-hämmare mot högt blodtryck), vid insektsbett (till exempel myggor och loppor) samt vid hudkontakt med vissa växter (brännässlor) och djur (brännmaneter).

Akut nässelfeber kan indelas i allergisk och icke-allergisk nässelfeber.

Vid akut allergisk nässelfeber råder det ofta inget tvivel om orsaken till utbrottet:

Anfallet börjar oftast inom en timme efter att man intagit det man inte tål (allergenet). Det är typiskt att reaktionen utlöses varje gång man utsätts för allergenet, mest typiskt är att man äter något som man inte tål. Nässelutslag kan då ingå i en mer eller mindre allvarlig allergisk reaktion. Beröring eller inandning av till exempel pollen eller andra allergener kan också vara tillräckligt för att utlösa urtikaria.

Akut icke-allergisk nässelfeber kan ses som en reaktion på giftiga ämnen i till exempel skaldjur (biogena aminer), växter eller djur, i samband med infektioner (speciellt virusinfektioner, men också vid parasit- och bakterieinfektioner).

Akut lokaliserad nässelfeber kan bero på både allergi och reaktion på giftiga ämnen. Typiska exempel är utslag där man bränt sig på en brännmanet eller kommit i kontakt med en viss blomma.

Kronisk nässelfeber

Det ihållande utslaget är det som uppmärksammas mest av både patienten och läkaren. Ett utslag

som kliar i flera veckor kan ge upphov till djup frustration, särskilt då man i de flesta fall inte hittar någon säker orsak. I cirka 90-95 procent av fallen kan man inte påvisa någon säker orsak. Denna typ av kronisk nässelfeber kallas "idiopatisk urtikaria".

I de återstående 5-10 procenten av fallen kan orsaken påvisas. Detta är ofta i samband med en systemsjukdom (som bindvävssjukdom, sjukdom i sköldkörteln, hudsjukdomar samt även cancer i inre organ, även om det är ytterst sällsynt) eller en läkemedelsreaktion som yttrar sig i kronisk nässelfeber.

Om noggrann utredning visar att det inte finns någon säker orsak till den kroniska nässelfebern skall man inte misströsta. Kronisk nässelfeber kan behandlas och i omkring hälften av fallen försvinner utslagen spontant inom ett halvår.

Övriga orsaker

Fysikalisk påverkan. Hos en del människor kan nässelfeber utlösas av till exempel köld, solljus, tryck, värme eller vatten.

Giftiga ämnen i konserveringsmedel, färgämnen, insektsbett, brännmaneter och växter.

Vid hereditärt angioödem eller C1-esteras-inhibitorbrist har man en ärftlig benägenhet att få angioödem, men inte nässelutslag. Detta är en mycket ovanlig ärftlig sjukdom.

Diagnos

Akuta fall av nässelfeber leder inte alltid till läkarbesök eftersom besvären är lindriga och patienten kanske själv snabbt kommer på vad som orsakat utslagen och undviker detta. I allvarliga fall av allergiska reaktioner kan det dock vara nödvändigt att kontakta läkare.

Det räcker ofta med att berätta för läkaren när, var och hur symtomen uppstår. Allergitest samt en grundlig undersökning och olika blodprover kan användas för att bekräfta misstanke om en bestämd utlösande faktor.

Läkemedel

I normala fall används antihistaminer för att lindra klådan och få kvaddlarna att försvinna. I svårare fall bör kontakt tas med hudläkare, som kan ge medicin som dämpar överkänsligheten.

Antihistaminer (allergihämmande) som tablett eller injektion mildrar symtomen vid urtikaria. De "gammaldags" antihistaminerna, som verkar sövande, bör endast användas i akuta skedet och i engångsdos eller till natten när man på grund av klådan har samtidiga sömnsvårigheter, men vid längre behandlingsperiod bör endast gruppen som ger obetydligt mer dåsighet än placebo i rekommenderad dos användas.

Man kan ibland behöva höja doserna av de vanliga antihistamintabletterna ganska väsentligt för att få bra effekt med antihistaminerna.

Goda råd

Finns det en särskild orsak till nässelfebern bör denna undvikas, till exempel bör man undvika mat som man inte tål - vid uttalad allergi är detta mycket viktigt.

Speciellt då man lider av kronisk nässelfeber är det viktigt att ett gott samarbete med behandlande läkare etableras, så att behandlingen kan skräddarsys efter dina behov till dess att nässelfebern förhoppningsvis går tillbaka igen.

Möjlig försämring

  • Svårigheter att sova, irritabilitet.
  • Angioödem (uppsvullna slemhinnor), ska omgående föranleda läkarbesök.

Prognos

  • De akuta anfallen går som regel över av sig själva när man kommer bort från den utlösande faktorn. Om det är nödvändigt med behandling finns lämpliga mediciner att tillgå (se ovan).
  • De kroniska fallen är svårare och kräver ofta långvarig behandling innan de går över.
  • Hereditärt angioödem ger svullnader som är uttalade men inte nässelutslag. Denna sjukdom har alldeles speciell diagnos och behandling och måste särskiljas från alla former av nässelutslag. Den speciella behandlingen behandlas inte i denna text.