Immunterapi, allergivaccination och hyposensibilisering

Specifik immunterapi eller hyposensibilisering grundar sig på en mekanism, där man genom en kontrollerad, upprepad kontakt med ett allergiutlösande ämne (allergen) kan minska överkänsligheten. Detta är den enda behandling som direkt angriper de sjukdomsprocesser som är orsak till allergin.

Hur fungerar vaccineringen?

De exakta mekanismer som leder till att överkänsligheten för ett allergen minskar är ännu inte kända. Man vet dock att en upprepad vaccination, det vill säga en injektion av det ämne patienten är allergisk mot, leder till en positiv förändring av immunreaktionen (immunmodulation). Man får en så kallad "immunologisk tolerans", det vill säga att immunsystemet inte längre reagerar på det utlösande ämnet.

Vilka patienter har särskild nytta av immunterapi?

Hittills har man fått särskilt goda resultat vid insektsgifts-, pollenallergi och dammkvalsterallergi. Även pälsdjursallergi kan behandlas, framför allt katt- men också hästallergi. Däremot är resultaten dåliga för hundallergi. "Idealpatienten" för immunterapi är en ung, monosensibiliserad (det vill säga endast allergisk mot ett visst ämne) pollenallergiker. I bästa fall ligger stegringsfasen, alltså den tidsperiod då man höjer allergendosen från vecka till vecka, utanför pollensäsongen.

Däremot är man vid dammkvalsterallergi, som är aktuell året runt, tvungen att vaccinera medan en allergibelastning pågår. Därmed är det i allmänhet svårare att kontrollera biverkningarna vid behandlingen.

Vid mögelsvampallergi är framgångsutsikterna för närvarande betydligt sämre. Nya, förbättrade vacciner mot enskilda svampsorter håller dock redan på att provas ut.

För vilka patienter är allergivaccinering mindre verksam eller mindre lämplig?

Småbarn och vuxna över 45 år behandlas bara i speciella fall med vaccinering. Hos äldre patienter med längre sjukdomsförlopp är de immunologiska förhållandena ofta redan så fixerade, att de är svårare att påverka. Därmed blir hyposensibiliseringen mindre framgångsrik.

Om någon ändå blir allergiker först vid fyllda 45 år, kan man dock mycket väl nå framgång med immunterapi. Vid allvarlig insektsgiftallergi (bi och geting) finns ingen övre åldersgräns för hyposensibilisering.

En viktig fråga är även om man i nödfall kan ge patienten adrenalin. Eftersom man vid immunterapi sprutar in just det ämne som patienten är allergisk mot, kan patienten i sällsynta fall få allergisymtom. Felaktig dosering (förväxling, felaktig injektion) kan rentav leda till anafylaktisk chock, som läkaren måste behandla med en adrenalininjektion. Vid vissa hjärt-kärlsjukdomar är detta emellertid inte möjligt.

Hur utförs den specifika immunterapin?

Vid den här behandlingen injiceras låga doser av det aktuella allergenextraktet under huden på patienten. Man börjar med en mycket låg dos, som ökas för varje vecka. Slutligen når man den så kallade underhållsdosen, alltså den allergenmängd som framkallar tolerans hos patienten. Den ges därefter var 6-8 vecka.

Vaccinationerna måste genomföras konsekvent i minst tre år (fyra år för insektsgifter) för att man ska nå framgång! Beroende på sjukdomsbilden kan det även bli nödvändigt att behandla med medicin.

Är det nödvändigt med särskild förberedelse inför behandlingen?

I princip nej. Men eftersom det handlar om en långvarig behandling med många läkarbesök, är det viktigt att man har en positiv inställning och verkligen vill genomföra behandlingen. Man måste nämligen i första hand vaccineras när man inte har några besvär (till exempel när det inte är blomningstid). Dessutom rekommenderas det att man inte ägnar sig åt fysisk ansträngning samma dag som vaccineringen sker. Man avråds även från bastubesök och kraftigt alkoholintag. Man får inte heller ha en akut infektion och inte vaccinera sig för nåt annat veckan före eller efter.

Hur hög är framgångskvoten för specifik immunterapi?

Under optimala omständigheter (se ovan som regel monoallergi alltså känslig för bara ett allergen) ligger framgångskvoten för vaccinering på över 90 procent. När det gäller flerfaldiga allergier (till exempel hos patienter som behandlas för pollen- och pälsdjur/kvalster allergi) uppnås önskad effekt i 70 till 80 procent av fallen.

Vaccinbehandlingen leder oftast till en väsentlig förbättring av allergin eller till att besvären försvinner helt. Att slutgiltigt bota allergin, som ju beror på ett genetiskt anlag, kan man för närvarande inte göra med någon behandlingsmetod, inte ens med vaccinbehandlingen.

En förutsättning för att vaccinbehandlingen ska bli framgångsrik är att den genomförs konsekvent i åtminstone omkring tre år! Då uppträder i bästa fall följande förbättringar:

  • Besvären försvinner eller blir mindre kraftiga.
  • Man kan minska eller helt avsluta medicineringen.
  • Vid astma förbättras lungfunktionen.&nbsp
  • Man förhindrar att sjukdomen övergår i någonting allvarligare, till exempel att hösnuva blir till astma.&nbsp
  • I sällsynta fall finns tecken till att man förhindrar att allergi-spektrum utvidgas, det vill säga att nya allergiformer uppstår.&nbsp

Vilka biverkningar kan förekomma?

  • Lokal hudinflammation där injektionen skett - uppfattas knappt som besvärande.&nbsp
  • Kraftig lokal hudreaktion där injektionen skett med svullnad eller klåda upp till 48 timmar efter vaccinationen. De här biverkningarna kan behandlas med antiallergiska medel (antihistamin).&nbsp
  • Allmän utmattning den dag injektionen sker på grund av belastningen på immunsystemet.&nbsp
  • Utslag, astma eller chocktillstånd (systemreaktioner) uppträder ytterst sällan.

Eftersom alla patienter hålls kvar för observation en viss tid (minst 30 minuter) efter vaccinationen, vidtas omedelbara åtgärder i sådana fall. Vid svårare systemreaktioner överväger man från fall till fall att avbryta fortsatt hyposensibilisering.&nbsp

Hur kommer behandlingen att se ut i framtiden?

I takt med de vetenskapliga framstegen kommer troligen nya renare ämnen nämligen huvudallergenet av varje ämne, att kunna framställas gentekniskt i första hand via så kallad molekylärbiologisk eller rekombinant teknik, och användas vid hyposensibilisering. Även sättet man intar ämnena på kommer att bli bekvämare, till exempel genom att patienten får medlet i form av en kapsel eller tablett som får smälta under tungan. Första smälttabletten (Grazax) godkändes av läkemedelsverket 2006 och började användas i klinisk praxis 2007 godkänd över 18 års ålder men kommer troligen inom kort även att introduceras för barn och ungdomar. Immunsystemet påverkas på liknande sätt som när man sprutar allergenet under huden men allergendosen måste hållas mycket hög när man tillför via munnen och ges bara i en dos utan uppdosering.