Läs även
ADHD - olika från person...
Struktur är A och O för f...
Vad vet du om ADHD?
Var kan barn få hjälp vid...
”ADHD kan vara en tillgån...
Riksförbundet Attention
En del barn med ADHD är långsamma och passiva medan andra är impulsiva och hyperaktiva. Men det finns också de som växlar mellan dessa ytterligheter.
Svårigheterna kan ta sig olika uttryck under barnets uppväxt och också variera i olika miljöer. Föräldrar till barn med ADHD brukar beskriva barnen som svåra att styra och att få att anpassa sig till rutiner och regler som är nödvändiga om vardagen ska fungera. Barnen är oförutsägbara och kan ha bra och dåliga dagar. De bryr sig inte om tillsägelser och uppmaningar, är osjälvständigt och krävande, handlar utan eftertanke, ofta med starka känsloreaktioner och gör inte sällan ett för åldern omoget och egocentriskt intryck. Barnet har svårt att styra och reglera sitt beteende och att anpassa sig till omgivningens förväntningar. Många barn med ADHD har svårt att mobilisera motivation och energi för att få saker gjorda i synnerhet om det gäller uppgifter som upplevs som tråkiga. Om de utsätts för många intryck samtidigt kan barnen bli stressade och förvirrade, vilket kan resultera i att de beter sig splittrat och kaotiskt eller helt enkelt stänga av. De har svårare än andra att skapa samband och sammanhang av sådant de upplever och svårare att lära av sina erfarenheter. Att vara förälder till ett barn med sådana svårigheter kan vara påfrestande och barnets sätt att vara påverkar hela familjen. Barnet behöver mycket stöd och hjälp men det kan vara svårt att veta vilka krav man som förälder/vuxen kan ställa och hur man ska bemöta sitt barn. Det bästa rådet att är att pröva sig fram i dialog med barnet och se vad som fungerar och inte. Mycket handlar om att acceptera barnet sådant det är.
Realistiska krav och förväntningar
Det är viktigt att du som förälder verkligen förstår hur ditt barn fungerar. Barnet rår inte för sina svårigheter, lika lite som du gör det. Undvik att moralisera och skaffa dig i stället så mycket kunskap som möjligt om barnets funktionshinder. Lär känna ditt barn ordentligt, utbyt erfarenheter med andra och ta del av information om ADHD. Ställ inte överkrav på barnet genom att begära sådant man kan tycka att det borde klara av i förhållande till sina jämnåriga och syskon. Utgå i stället från vad barnet faktiskt klarar av. Prioritera det viktigaste och det som är enklast. Låt barnet få erfarenheter av att lyckas med uppgifter. Om du successivt vill öka kravnivån, gör det i små steg vartefter barnet klarar av en uppgift.
Struktur i vardagen
Röriga, ostrukturerade och oförutsägbara miljöer kan förvärra barnens svårigheter och skapa mycket onödig stress och förvirring. Försök att skapa en miljö i ditt hem som underlättar för barn med ADHD genom att hålla ordning, ha saker på bestämda platser, tänka på ljudnivån och annat som kan vara stressframkallande. Undvik för mycket aktiviteter och om möjligt jäkt. Försök skapa bra vardagsrutiner när det gäller morgon och kväll, måltider, läxläsning etc. Barn med ADHD mår bäst om dagen är förutsägbar och väl strukturerad. Ofta kan det vara till hjälp att åskådliggöra dagen eller veckan med ett tydligt schema där aktiviteter och tider skrivs in eller visas som bilder. Schemat sätts upp på lämplig plats där barnet ser det. Det kan gärna även följa med barnet under dagen.
Kommunikation
Barn med ADHD har mycket svårt att ta till sig budskap som är mångtydiga, vaga eller långrandiga. Ansträng dig därför att vara rak, enkel och entydig när du pratar med ditt barn, i synnerhet om du ger det en uppmaning. Vädja eller hota inte och förklara inte för mycket. Förvissa dig om att barnet lyssnar och ge kortfattade uppmaningar steg för steg. Tala om exakt vad det är du vill att barnet ska göra och använd påståenden – inte frågor eller negationer. Tänk på tonfall och röstläge. Be barnet att upprepa så du vet att det inte missuppfattat. Du kan också hjälpa barnet att få bättre grepp om sin tillvaro genom att sätta ord på företeelser, hjälpa det att se den röda tråden, förklara sammanhanget, hjälpa det att fokusera på det väsentliga, ta en sak i taget etc. På så sätt hjälper du barnet att strukturera och organisera all den information som det annars har svårt att hantera. Eftersom barnet kan ha svårt att lagra information och att komma ihåg behöver det påminnas ofta. Påminnelselappar, åskådliga scheman eller anvisningar, påminnelseklockor etc. kan också vara till stor hjälp.
Positiv uppmärksamhet
Det bästa sättet att få barnet att fungera bättre är att medvetet uppmuntra och berömma det när det gör något bra. Försök att hitta så många tillfällen som möjligt under en dag att visa barnet sådan uppskattning. Beröm barnet också för sådant som man kan tycka är småsaker eller självklarheter. Tänk på att tala om vad det var du tyckte var bra som barnet gjorde och beröm i direkt anslutning till det positiva beteendet. För en del barn kan motivationen att uppföra sig väl öka om man inför ett belöningssystem i form av guldstjärnor, klistermärken eller liknande. För äldre barn kan man använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng som det sedan kan köpa sig olika förmåner för, t.ex. en rolig aktivitet.
Hantera problembeteende
Inte bara positiv uppmärksamhet utan också negativ kan leda till att barnet fortsätter med ett beteende. Ibland kan det därför vara klokt att försöka avstå från att tillrättavisa barnet när det gör dumma saker och istället helt enkelt ignorera det. Många saker kan man vid närmare eftertanke låta passera och bortse ifrån. Barnet märker då att det inte lönar sig och man slipper onödiga och påfrestande bråk. Det gäller att välja sina krig och att försöka hålla huvudet kallt.
Sätta gränser
Att sätta gränser när barnet visar riktigt dåligt uppförande är naturligtvis ibland nödvändigt. I sådana situationer gäller det dock att ha en strategi så man kan ingripa lugnt och effektivt utan att hamna i affekt eller tappa fattningen. Låt inte barnet driva dig ”till vansinne” utan försök att behålla ditt lugn. Hänvisa till en överenskommelse du gjort med barnet, ge högst en varning. Om barnet inte rättar sig då – ingrip genom att exempelvis säga till barnet att gå från bordet och upp på sitt rum eller dylikt. Beröm barnet så fort det slutar med sitt asociala beteende.
Att förebygga problemsituationer genom planering
Mycket av barnets problembeteende går att förhindra om man är uppmärksam på och förutser sådana situationer som brukar vara svåra att klara av för barnet. Det gäller att ligga steget före. Situationer som innebär en övergång från en aktivitet till en annan eller ostrukturerade situationer där barnet inte har någon karta för vad det ska göra utlöser ofta problembeteende. Ett sätt att hjälpa barnet med övergångssituationer kan vara att förbereda det en lite stund innan genom att t.ex. säga att om fem minuter är det dags att stänga av TV:n och gå och lägga sig. Ofta underlättar det också om man har något roligt att locka med efter det att barnet klarat av det som är besvärligt, exempelvis att man utlovar en saga när barnet kommit i säng.
Man kan också förebygga problem genom att planera i förväg för situationer som brukar spåra ur. Om man exempelvis ska gå och handla ger man helt enkelt barnet en ”färdplan” att hålla sig till med exakta anvisningar för vad det ska göra när man kommer till affären. Glöm bara inte att låta barnet vara delaktigt i planen genom att komma med egna förslag och att påminna barnet om vad ni kom överens om. Tänk också på att ge barnet beröm och kanske en belöning när det klarat av att hålla sig till överenskommelsen.
Problemlösning
Många barn med ADHD har svårt att själva hitta lösningar på problem. Barnets impulsiva sätt gör att det handlar oöverlagt och utan förmåga att stanna upp och tänka efter vilka tänkbara lösningar det kan finnas på ett problem, än mindre vad som kan vara den bästa lösningen. En inlärd hjälplöshet kan bli följden. Barnet kan också ha svårt att ställa om sig och komma på en annan lösning när något inte fungerar. Det är ofta detta som ligger bakom utbrott och andra starka känsloreaktioner. Som förälder kan du öka barnets självständighet och flexibilitet genom att träna det på att tänka ut olika lösningar på ett problem och att också reflektera över för- och nackdelar med olika lösningar samt att bestämma sig för att prova och sedan utvärdera den lösning man valt.
Kamrater och syskon
Många barn med ADHD har problem med jämnåriga och också i förhållande till syskon. Det beror på att de inte behärskar de färdigheter som krävs i socialt umgänge som att visa intresse för andra, förstå och följa regler, lyssna, visa hänsyn, varken ta för mycket eller för lite plats etc. Det är viktigt att barnet får öva sig på sådana färdigheter och här kan du som förälder hjälpa till genom att visa och berätta och medvetet försöka skapa tillfällen och aktiviteter där barnet kan träna sociala färdigheter. Syskonen kan ibland känna sig åsidosatta och det kan då vara viktigt att ibland unna sig att göra egna saker med dem.
Släkt och vänner
Ibland är släkt och vänner ett stort stöd men inte alltid. Det finns familjer som helt har isolerat sig för att slippa utsättas för en intolerant omgivning. Många gånger beror omgivningens attityd på okunskap. Öva dig i att stå upp för ditt barn och den kunskap du som förälder har om hur barnet fungerar. Förklara utan att be om ursäkt och tala om för människor i din omgivning hur de bäst kan hjälpa till.
Barn med ADHD i skolan
Många barn med ADHD har svårt att klara de krav som ställs på barn i förskolan och framförallt skolan på att kunna vistas i grupp med andra, följa regler, fungera självständigt, lyssna och förstå instruktioner, arbeta självständigt, bli klar i tid, hålla reda på sina saker och så vidare.
Barnen behöver en individuellt anpassad pedagogik och undervisningssituation där de kan lära i sin egen takt och de behöver mycket individuellt stöd. Mycket hänger på den enskilda lärarens inställning och förståelse men också på vilka resurser som förskolan/skolan är beredd att ställa till förfogande. Som förälder är du med din kunskap om barnet en oundgänglig resurs för förskolan och skolan. Erbjud din kunskap och våga ställa krav.
Acceptera aldrig någonsin att ditt barn utsätts för mobbning eller annan utstötning. Begär att det görs ett åtgärdsprogram där du som förälder deltar i planeringen av hur barnets förskolevistelse/skolgång ska läggas upp. Se till att regelbundna träffar kommer till stånd där programmet utvärderas och revideras. Bli överens om läxläsning och gör vid behov ett individuellt schema. Klargör vad som är förskolans/skolans ansvar och vad som är ditt som förälder. För den dagliga kontakten mellan hem och förskola/skola kan man skaffa sig ett enkelt rapporteringssystem, exempelvis en kontaktbok.
Källa: Riksförbundet Attention
